elva

Känns så overkligt. Overkligt var ordet. Kan inte riktigt förklara varför jag har blivit så berörd av just denna tjejs tragiska bortgång, jag vet i huvudet varför jag känner som jag känner, men det går inte att förklara i ord. Det känns så orättvist på något sätt. Varje dag, i alla fall nästan varje dag händer sådana olyckor, men man tror aldrig att det skall hända någon omkring en. Och sen gör de det. Tänk vad man borde ta vara på livet när man kan..

Idag är jag en sjuk liten tjej. Vaknade i morse och mådde värre än igår. Kanske berodde det på gråten, men sen tror jag att jag tog det lite för olugnt i tisdags och var ute på stan hela dagen istället för att vila. Alvedonen hjälper inte, strepsilen hjälper inte, men tack och lov, det gör omeprazolen. Det blev lite för mycket efter tredje lektionen. Mådde som jag mådde och tänkte för mycket, så då kom så klart magkatarren som grädde på moset. Så jag åkte hem och skippade sista lektionen. Nu får jag bara inte skippa fler lektioner denna vecka. Bara fem lektioner kvar. Fem lektioner på två dagar.

I helgen var jag i London med tjejerna, men får nog ta ett eget inlägg till det snart någon gång.

Nu är det inte långt kvar i alla fall. Bara elva dagar.. Det skall bli skönt att få vila lite. Få stå på lite svensk mark och känna sig hemma. Saknar familjen mer än vad jag trodde jag skulle göra..

Lyssnar för tillfället på låtar jag för längesedan har lagt som favoriter på youtube. Så mycket känslor. Varje låt har sin historia. Den som spelas just nu är "Gethsemane - Jesus Christ Superstar". För mig är det en av 89ornas sista kammarkonserter, eftersom denna framfördes då. Jag minns att framförandet var helt amazing. Och jag vet att jag satt på balkongen i kulturhuset.. och tittade på en viss person (som visserligen inte var med på just det framträdandet).. haha, det var tider det! ^^

En liten(?) skillnad mellan Sverige och England såhär i juletider är att engelsmännen redan i början av december köper sin julgran och klär den. Jag tänker, hinner den inte barra av sig helt innan jul då?
Sedan gillar engelsmännen även julbelysning utomhus. Som vi. Men vi är i alla fall diskreta om man skulle jämföra. Även om jag inte har varit i USA, och ännu mindre vid juletid, så känns det ändå som jag är i något mini-USA när man går förbi de extremt pyntade husen. Jag menar, hemma i Sverige har vi ju en, max två färger på julbelysningen, men här kör de med "flest färger vinner!". Och inte nog med det, "flest färgade blinkande lampor, jultomtar och slädar vinner!"



När jag går till och från bussen går jag förbi detta, ur Woodingdeansynvinkel, diskreta julbelysningshus. I Sverige hade det nästan klassats som extremt med denna blåa färg som verkligen lyser upp hela trottoaren. Men visserligen, vad vet jag om Sverige och dess julbelysning iår, jag är ju här nu...

Och med det,
puss och godnatt!
love