Det är ganska fräckt när jag tänker på det. De flesta av mina vänner är musiker på något sätt. Det blir väl helt enkelt så, när man växer upp med det. Igår när jag satt på bussen hem till Henriette såg jag något som gjorde att det helt plötsligt dök upp ett "drömrum" i min hjärna (förrutom då drömmen om en walk-in closet..) När bussen stannade till vid hållplatsen tittade jag in genom fönstret till ett av husen där och såg en kille som satt i ett rum med tre akustiska gitarrer hängandes på väggen, mic+stativ, och ett piano där killen satt. Gissa om jag blev avis! Så när jag blir rik (rikare) och kan skaffa mig ett hus(^^) då skall jag ha ett sådant rum! Trumpeten, gitarren, (även fast jag inte kan spela..:P) en mic och ett piano.. Jag skulle ju så gärna vilja kunna spela, spela så bra att man kan spela in, göra en låt liksom. Som så många av mina duktiga vänner gör.. jag är avis..
Jag har en vän och idag är han min idol. Eller kanske inte bara just idag, men titeln på hans låt passar så bra till känslan jag har om att vara här och inte i Sverige..
http://soundcloud.com/f-toma/counting-days
Jag saknar musiken så mycket. Jag vill verkligen ta tag i det på något sätt sen när jag kommer hem. Och om inte jag kan uppträda får jag väl titta och lyssna på när vännerna uppträder istället. Jag vill spela trumpet nu och jag vill sjunga sådär starkt som man bara kan göra när ingen är hemma..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar