Jag är både glad och ledsen. Och helst av allt hade jag gärna skippat den där biten med buss, flygplats och flygplan, som en tidsmaskin - ta mig från Woodingdean och hem i samma stund...
Var på Churchill Square och Ghetto Square förut och träffade folk och sa hejdå. Det är faktiskt ganska jobbigt att säga hejdå med någon som man kanske aldrig kommer träffa igen.. Men försöka måste man göra!
Måste fortsätta med packningen nu. Det är så himla svårt. Och just nu känner jag för att göra ingenting, för det är ganska mycket känslor att stänga igen en väska med ett 6-månaders liv i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar