Som jag har funderat själv på några gånger. Förr i skolan gick jag bara på engelska lektionerna för att jag var tvungen...Eller jag uthärdade lektionerna genom att försöka hänga med. Men här går jag ju på lektionerna för att lära mig något. Tänk om lärarna hade varit mer engagerade på högstadiet och gymnasiet, satan vad jag hade lärt mig saker då! Som idag på vår General-lektion, då lärde jag mig en helt nya saker i engelska språket jag aldrig ens hört om tidigare. Tänk om lärarna där hemma hade lärt ut det från allra första början, så kanske inte engelskan inte hade blivit sådant problem för många elever..
Fast vi har ändå en lite skum lärare i General-klassen. Richard heter han. Det är ett sådant namn som, om man hade varit i Sverige så hade det varit en ganska ung kille. Högst 40 år. Men vår lärare är en gubbe i 55-60års åldern som går i strumplästen på lektionerna, dessutom vet man liksom inte riktigt vart man har honom. Man vet inte riktigt om han skämtar eller om han är en surgubbe. Igår gick han runt, runt i klassrummet tills han plötsligt "attackerade" mig med frågan:
"Are you happy?"
"Yes..!?"
"Good, you're the teacher now!"
Och sen skulle jag hålla i uppropet. Inget farligt med det, men det var lite knasigt. Men det blir väl bättre när man haft honom lite mer, så man vet när han menar allvar och inte.
I min grupp går det ett gäng med många trevliga människor. Det är verkligen kul att lära känna folk. Varje dag hälsar man på minst en ny person. Och engelskan sitter ju ganska bra. Idag efter skolan gick jag och M ner till Activty Office och anmälde oss till Londontripen på lördag =) Och efter det åkte vi tillsammans med en tjej till från Chile, Andréa till C.S för att M och A skulle ta ID-kort till studentkortet för busskortet (det är svårt även för mig att hänga med där...) Efter korttagningen gick vi till Subway och åt världens gottigaste lunch. Och jag åt världens bästa köttbullesub! :D:D Sedan gick jag och M runt en stund i stan, tills vi kom på att våra väskor var så jäklans tunga att vi var tvungna att åka hem till oss själva och lämna dem, för att sedan åka tillbaka till stan. Väl framme i stan igen stod vi i en 1h lång kö för att köpa busskortet. Tydligen är det i princip alltid så lång kö dit. Okej, helt ok för oss studenter som kanske köper det där kortet max 3 gånger på ett år, men herre gud för invånarna i Brighton att stå i den långa kön varje gång för att köpa sitt busskort. Det har ju blivit jätterubriker i GP om denna kö hade varit i Göteborg. Det hade liksom inte funkat.
Från stan tog jag en annan buss hem. En som jag inte tagit innan. Alltså buss 52. Och den går en helt annan väg än de tre andra bussarna. Visserligen 22an går en annan rutt än 2 och 2a, men 52an var verkligen åt ett helt annat håll. Åkte längs havet en bit från Brighton Marina innan vi svängde upp mot Ovingdean. Hej och hå, där bodde visst de med lite mer pengar i fickan. Det var så fint. Det är fint i Woodingdean också, men på ett helt annat sätt. I Ovingdean var husen mer som hemma. Alltså lite mer rymligare och ofta med två våningar. Men Woodingdean har självklart den finaste utsikten och finaste vyerna. Jag verkligen älskar kullarna runt själv Brighton. Det är som ett drömlandskap och när jag sitter där på bussen sitter jag alltid och blir så förundrad över hur vackert det faktiskt är. Jag har sett mycket vackert. Men detta är så enkelt på något sätt. Enkelt, fridfullt och vackert.
Imorgon är det en lång dag i skolan. Visserligen sovmorgon och skolan som börjar 10.20. Men sen så slutar vi 17.10 också, vilket är mindre skönt. Men det skall nog gå bra i alla fall!
Puss
Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar