Igårkväll vid halv tolv skrev J att han och A var framme i San Francisco. Skönt att höra. Men ändå jäkla jobbigt. Kunde knappt sova inatt. Undrar när "extremsaknar-känslorna" försvinner? Hoppas de gör det snart! Eftersom att de troligtvis kommer komma igen när jag har kommit fram. Visserligen skall man inte oroa sig för saker i förväg, men just nu känns det jäkligt segt och jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar